Motorcykel

Magdas pappas kompis Micke har hus har i El Nido och bor har halva aret. Han ar alltsa sjalva anledningen till att vi hittade hit fran forsta borjan. Micke har hitills varit i Manilla men kommer hit ikvall. Men sa har vi fatt lov att lona hans ena motorcykel. Fred korde oss till Mickes hus och hjalpte oss att fixa med motorcykeln sa nu kan vi ta oss runt utan att betala turistpriser pa tricycleresor. Schyssta puckar!
Ikvall ar vi samt Fred & Ling Ling bjudna pa middag i El Nidos hamn. Micke ar bjudarn!

Skrivet: 14.10.26 17:52

Corong Corongs finaste strand!

Idag inledde vi dagen med en brakfrulle innehallet amerikanska pannkakor, frukt och mangojuice. Sen tippsade Ling Ling, Freds fru och hotellets manager, om en vit sandstrand bortanfor var strands udde. Dar var dagen planlagd och 40 minuters traskanerande langs strand och klippor var vi framme vid albinostranden. Kim sov under hela visstelsen da hans inflamerade ora hallt hans ogon oppna hela natten. Men hellre sjuk pa vit sandstrand an i regnigt hemland..

Skrivet: 14.10.25 22:05

Oroninflamation & El Nido

Igar morse blev Kims varkande oron allt mer varkande sa vi bestamde oss for att aka till sjukhuset for en check. Efter en undersokning kunde lakaren snabbt konstatera att han hade oroninflamation och fick en kur med kukkelimuckmedicin (antibioteka och orondroppar). Vi passade aven pa att fa hjalp med att ta sista vacinsprutorna mot Japansk Encefalit om vi konkat med oss hela vagen ifran Sverige i en kylvaska.
Sedan packade vi ryggsackarna for en 8 timmars bussresa riktning: norr. Mot El Nido.

Denna buss hade varken AC eller fonster langs sidorna utan allt var som ett 8 timmars langt korsdrag. Saten fanns det inte. Det man vilade kropsvikten pa var istallet bankar. Ett konstant tutande dessutom eftersom gatorna kryllade av kor och grisar. Vagen var en allt annat an rak med vaxlande grus eller betongplattor samt en toppografi densamma som pa grona lund. Men ack sa underhallande da folk som klev pa langs vagen bar in stora palmvaxter som bara var tvungna att aka med i passagerarutrymmet. En annan bar in en stor rissack som han la mitt i gangen och plotsligt kom en forsaljare in med en massa pasar med tre hardkokta agg i vardera. Komplett med liten saltpase i och allt, underhallande!

Framme i El Nido var klockan natt sa vi motte upp Magdas pappas kompis Mickes kompis Fred som visade oss ett jattemysigt litet hotell precis vid vattnet.

Idag vaknade vi av fyra fastkopplade tuppars skonsang precis nedanfor balkongslutet. Nar vi gick ner pa stranden som kvallen innan skadats i nattsvart tillstand, tappade vi hakorna ner i sanden. HERRE MIN GUD sa vackert! Visste inte om man skulle skratta eller grata. Finslipad sand, palmtrad och banantrad i alla modeller, snackor stora som huvuden och i alla knasiga former och farger, krabbor och sa en massa kristallklart vatten pa hela paketet. Magiskt!

Till middag at Magda grisinalvsgryta.. Hon trodde det var kottgryta tills det smakade lite mycket jarn och hon borjade bita pa nagot som liknade en avkapad bit tarm. Nar hon da fragade vad det var sa blev svaret: "-Grisinalvor, Filippinsk tradition" med en gestikulerande hand framfor tarmpartiet pa servitrisens mage. Forlat tomten for att jag inte at upp..

Skrivet: 14.10.24 21:42

Underjordisk flod

07:45 - Liten van full med folk aker mot varldens langsta undergroundriver. I den lille vanen satt tva frakniga svenskar vid namn Kim & Magda med sin nyfunne van hollanska Hasse.
Nagra timmars restid, en lunchbuffe och en battur senare var vi i djungeln pa en odslig strand. Inne i djungeln bodde apor med stora pungkulor som var smarta nog att oppna dragkedjor pa ryggsackar. Sa man fick baskemej passa sig sa de sma djungelficktjuvarna inte la beslag pa ans agodelar. Sen fanns aven jattevaraner att skada. inne i grottan fanns alla mojliga konstiga formationer och stenar. En massa fladdermoss var ocksa involverade i turen. Lagt i tak pa vissa stallen och upp till ca 60 meter till tak pa andra. Vi akte in 1,5 km och vande, men systemet var over 9 km langt!

Skrivet: 14.10.22 20:19

Palawan

Halla Folket! Nu har vi vistats pa staden Puerto Princesas gator och torg i 2 dagar och dessa gator och torg ligger pa en o. Ons namn ar PALAWAN!
Palawan ar till skillnad fran Manila en mycket renslig plats. Bortsatt fran att hundarna ar av modellen skabb sa ar alla manniskor av kompismaterial da dem ar mycket glada och roliga. Trafiken i stan ar ocksa en helt annan attityd an i Manila. Lugn men kompakt!

I dag akte vi in i buschen till en strand. Nar vi kom dit var det mer gaggamojjigt tidvatten full med krabbor an mysig playa. Vi drog da Kim blev mobbad av nagra sma knoddar efter att jag pussat pa honom. Dem kollade skapptiskt pa mig och sa:
"-Ueack, don't kiss that!"

Nar vi skulle hem fran stranden sa visste vi inte adressen till hostelet och ingen tricycleman visste vad Sheebang hostel var for nagot. Inte det enklaste med andra ord.. Plotsligt stannar en liten bil. I sitter en kvinna, hennes van, bror och lille dotter. Vi far aka med in till staden och dem forsoker hjalpa oss att hitta. Det visar sig att kvinnan har en svensk man som jobbar i Singapore och det ar deras gemensamma dotter i bilen. Dottern ska dopas pa Lordag och plotsligt var vi bjudna pa dop!
Efter att dem kort runt pa oss allt for lange och pa riktigt tankte kora runt tills vi hittat tillbaks till hostelet sa var vi tvugna att avboja deras gastvanlighet. Inte ville vi stalla till problem. Sa efter mycket om och man gick det me pa att lata oss ga.
Efter en laaang tricycle tur runt i stan och anda till flygplatsen sa hittade vi en som hadde hort om Sheebang, CHECK!

Skrivet: 14.10.21 23:50

04:00 Manila

Efter mycket om och man ar vi nu pa flygplatsen i Manila. Igar vid 22 hamnade vi pa en buss vars saten liknade stora amerikanska skinnfotoljer. Synd att det inte gick att luta ner ryggstoden bara. Inte hade vi atit nagon middag da Kim legat bakfull hela dagen sa bra knorriga magar fick noja sig med en liten pase chips. Bussen var lika iskall som den forra fast den har busschaforen bjod oss aven pa en resa snabb som en Nasaraket.

Framme i Manila var klockan 4 pa morgonen men lika mycket manniskor, jeepneys, tutande och tricycles som vid 8 pa kvallen.

Bussens slutstation lag i ett slummkvarter men vi bestamde oss for att ga till flygplatsen da den pa kartan inte sag ut att ligga sa langt bort. Under den promenaden hinner vi ga forbi nakna, smutsiga gatubarn sovandes endast halvmetrar fran hart trafikerade vagar. Hemlosa foraldrar liggandes pa tidningspapper tillsammans med sina sovande barn. Ett barn hog pa limmsniffande och helt avtrubbad fran verkligheten. Over en mur ser vi ett enormt omrade dar det kryllar av tra- och platskjul uppstaplade pa varandra liknande en stor sopstation. Det luktar brand plast och svart rok stiger upp mellan skjulen. Undernarda gatuhundar med skabb springer runt och tuggar pa allt med konsistens. Pa taken sover hela familjer och ensamma barn under bar himmel. Nakna, smala och smutsiga i missar.
Pa andra sidan muren ligger exklusiva bilaterforsaljare, shoppingcenter och restauranger.

Med varsina skarrade hjartan ar vi nu pa flygplatsen. Man kan klaga pa att man inte atit tillrackligt mycket mat till middag, att bussresan var for kall eller att dem otroligt skona bussatena inte hade bakfallbara ryggstod. Men sa mitt i allt detta for man lust att ge sig sjalv en hard javla orfil. Den kanske skulle hjalpa huvet att koppla och forsta hur varlden ar bra orattvis.

Skrivet: 14.10.20 08:20

Larry

Idag ar Kim bakis.. Han borjade sadar pa topp men nar vi surfat en halvtimme sa gick han upp och kraktes nagra ganger.. Far se hur han ar fram mot kvallen da vi tankt ta bussen tillbaks till Manila inatt for att flyga till en o i morgonbitti.
Sa det ar alltsa sista dagen i La Union, San Juan och vi tvingas ta farval av var karaste van , odlan Larry.. vemodigt! :'(

Skrivet: 14.10.19 17:58(lokal tid)